Bauer's History

En poäng som många av mina studenter ofta blir förvånade över är att det förflutna och historia inte är samma sak. I grunden kan det förflutna sammanfattas som allting som någonsin har hänt, vilket är borta och inte går att återskapa. Historia är däremot en serie av enskildheter som vi valt ut ur det förflutna som viktiga för att förklara varför vi är här . Det vill säga, varför exempelvis samhället blev som det blev.  Eftersom att alla människor är olika kommer även vad vi väljer ut att se väldigt olika ut. Bland annat Klas-Göran Karlsson har i boken Historia som vapen (1999) lyft att historia ofta kan användas ideologiskt/politiskt, vilket innebär att vi väljer ut vissa händelser för att bilda en enhet som passar in i det vi vill få människor att tro. Inför valåret 2026 är det här kanske mer aktuellt än någonsin, där sociala medier översvämmas av alltifrån kraftigt vinklade berättelser till rena lögner.  Ett typexempel på det förstnämnda är debattörer som betonar att den tid...

Det har knappast undgått någon att de så kallade tonårsutvisningarna debatteras kraftigt i Sverige. När det här inlägget skrivs har regeringen fortfarande de facto inte infört någon ventil, men mycket pekar på att så kommer att ske inom en inte alltför avlägsen framtid. Personligen tycker jag att det är ganska rimligt med en ventil eftersom de här ungdomarna har utvecklat en stark anknytning till Sverige och att denna anknytning förmodligen är starkare än till hemländer som de kanske inte har besökt på ett decennium. Vad den här debatten däremot har gjort på ett intressant sätt är att den återigen lyfter fram hur flyktingar, eller migranter för den delen, ständigt omformuleras i den politiska debatten. Inom den populistiska högern pågår just nu någon form av "race to the bottom" där det ofta beskrivs som att migrationen till Sverige måste minska för att samhällsbelastningen inte ska bli alltför stor. Ett väldigt klassiskt exempel på hur migranter ofta framställs som en diffus...

 Inom de flesta humanistiska vetenskaper har framtidsstudier under de senaste tio-femton åren växt fram. Vad innebär framtiden som studieobjekt då för en humanist? Jag skulle säga att man kan få olika svar beroende på vem man frågar. Vissa historiker, framförallt de påverkade av den historiedidaktiska skola som växte fram i Lund under slutet av 1990-talet, skulle säga att det i hög grad knyter an till de förväntningar vi har på framtiden utifrån våra erfarenheter av dåtiden.  Det centrala i det här är det som kallas för historiemedvetande: jag är resultatet av hur människor har handlat, men eftersom att jag är framtidens människors förflutna kommer mina val att påverka dem. Det enda vi har att jämföra med är det vi vet har hänt, som vi sedan försöker göra prognoser utifrån.  För min del har jag under de senaste åren funderat mycket på framtiden i förhållande till teknologi och särskilt framförallt AI-systemens framtid. Det finns mycket forskning som visar att människor ha...

I min avhandling När slutar invandrarna vandra? från 2023 diskuterade jag bland annat hemspråksreformen från 1977. Där visade jag att en av de mest pådrivande faktorerna bakom reformen var en rädsla för så kallad dubbel halvspråkighet. Politikerna var helt enkelt oroliga för att om invandrare inte först lärde sig sina föräldrars språk, så skulle de heller inte lära sig svenska. Konsekvensen ansågs bli att de inte lärde sig något språk alls, med följden att de senare skulle slås ut på arbetsmarknaden. Idén om så kallad dubbel halvspråkighet har dock ganska svagt stöd i forskningen. Det finns i dag – såvitt jag vet – ingen entydig evidens för att man måste behärska ett språk fullt ut för att kunna lära sig ett andra. Däremot finns viss evidens för att om ett barn kan ett språk, blir det lättare att lära sig ytterligare ett; det vill säga att det kan fungera som en resurs. Vad jag däremot tycker är intressant är att det fanns en andra dimension i diskussionerna om hemspråk som lätt glöms...

 Den senaste tiden har det inte blivit särskilt mycket bloggande, eftersom jag har behövt att fokusera en del på annat skrivande och sjukdom. Under den här tiden har jag däremot läst en del inför ett projekt som än så länge är lite hemligt, men som brett sätt kan sägas beröra svensk högerextremism. Bland de böcker jag läste återfinns den populärvetenskapliga boken Väckelsens vår: När Hitler formade Sverige  av Erik Sandberg. Som med mycket annan populärvetenskap har den både sina förtjänster och det som kan kritiseras.  Grundläggande i Sandbergs bok är att den svenska högern genomgick en kraftig förskjutning mot extremhögern år 1933. Detta var dock inte utslag av ideologi endast, utan även av en form av populism där även vårt nordiska grannland Finland gick i samma riktning. Sin kulm nådde den här rörelsen enligt Sandberg i samband med flera större demonstrationer och maktmanifestationer som inspirerades av framförallt tredje riket.  Sandberg länkar den här utvecklin...

A few days ago, I attended an interesting seminar with scholars at Linnaeus University, where I am currently employed. The subject was cultural policy and how cultural politics are undergoing transformation, not least due to the ongoing war. Another theme that was explored concerned algorithms and AI, and as I left the seminar I began to reflect on how the world is currently being challenged by the rise of what might be called “everyday algorithms and AI”. Basically, almost all information that citizens encounter on social media today is curated by algorithms. This can, in turn, sometimes lead to dangerous outcomes, such as the material one encounters gradually becoming more and more radical. This happens because algorithms measure both the time users spend engaging with information and how they interact with it. This is hardly surprising, and numerous scholars have warned about this development. With the rise of AI, algorithms have also become an increasingly integral part of everyday...