Åter till hemspråksdebatten
I min avhandling När slutar invandrarna vandra? från 2023 diskuterade jag bland annat hemspråksreformen från 1977. Där visade jag att en av de mest pådrivande faktorerna bakom reformen var en rädsla för så kallad dubbel halvspråkighet. Politikerna var helt enkelt oroliga för att om invandrare inte först lärde sig sina föräldrars språk, så skulle de heller inte lära sig svenska. Konsekvensen ansågs bli att de inte lärde sig något språk alls, med följden att de senare skulle slås ut på arbetsmarknaden. Idén om så kallad dubbel halvspråkighet har dock ganska svagt stöd i forskningen. Det finns i dag – såvitt jag vet – ingen entydig evidens för att man måste behärska ett språk fullt ut för att kunna lära sig ett andra. Däremot finns viss evidens för att om ett barn kan ett språk, blir det lättare att lära sig ytterligare ett; det vill säga att det kan fungera som en resurs. Vad jag däremot tycker är intressant är att det fanns en andra dimension i diskussionerna om hemspråk som lätt glöms...