Sociala medier, lögner och expertis

En poäng som många av mina studenter ofta blir förvånade över är att det förflutna och historia inte är samma sak. I grunden kan det förflutna sammanfattas som allting som någonsin har hänt, vilket är borta och inte går att återskapa. Historia är däremot en serie av enskildheter som vi valt ut ur det förflutna som viktiga för att förklara varför vi är här. Det vill säga, varför exempelvis samhället blev som det blev. 

Eftersom att alla människor är olika kommer även vad vi väljer ut att se väldigt olika ut. Bland annat Klas-Göran Karlsson har i boken Historia som vapen (1999) lyft att historia ofta kan användas ideologiskt/politiskt, vilket innebär att vi väljer ut vissa händelser för att bilda en enhet som passar in i det vi vill få människor att tro. Inför valåret 2026 är det här kanske mer aktuellt än någonsin, där sociala medier översvämmas av alltifrån kraftigt vinklade berättelser till rena lögner.

 Ett typexempel på det förstnämnda är debattörer som betonar att den tidiga socialdemokratin präglades av personer som suttit i fängelse. Det de ofta glömmer att nämna är att brotten Hjalmar Brantling var fängslad för var smädelsebrott mot kungen eller hädelse, vilket alltså var rena tryckfrihetsbrott som uppkom i hans kamp för demokrati. Andra gånger tar historien till sig rena lögner, där ett tydligt exempel är att direkt uttrycka socialdemokraterna under 1930-talet agerade nazistiskt, vilket vi vet inte hände. 

I Karlsson bok lyfts det att rena historiska fakta, som ofta har karaktären av rena frågesportskunskaper i stil med "andra världskriget utbröt 1939" därför har en funktion. Det kan nämligen användas när auktoritära rörelser rent ut sagt ljuger om det förflutna för att undertrycka demokratin eller minoriteter. Och det är här det är ganska intressant att vara professionell historiker. 

Jag har alltid präglats av tanken på att historia i sig är ganska ointressant om den inte används eller aktiveras. Stundtals har jag därför påpekat rena lögner på olika plattformar och haft ordentliga belägg för det. Svaret jag får är dock ganska intressant, eftersom att de grupper som sprider lögner hävdar att deras historia är lika sann som min, eftersom historia alltid är tolkningar. 

Det senare är dock en aspekt som ligger väldigt nära typiskt post-moderna idéer som jag själv förfäktat (men kanske inte längre förfäktar) om att sanningen är en produkt av sociala strukturer. I det här fallet: det förflutna blir bara meningsfullt när det aktiveras och används. Därav så finns en inbyggd subjektivitet som gör att historien aldrig fullt ut blir färdig, historien är en produkt av de behov av historia som samtiden har. Exakt den typen av post-moderna teorier som samma rörelser kraftigt fördömer. Kanske är det som är charmen med att vara populist, det behöver sällan vara konsekvent.