Bauer's History

 Jag tror någonstans att de allra flesta historiker har ett intresse för att skriva. Det är ändå orden som är en viktig drivkraft och de allra flesta historiker håller på med att tolka språk på ena eller andra sättet. Ibland faller det dessutom väl ut att skriva om "sin" epok, där ett väldigt tydligt exempel är två böcker av Anders Fager och Michaela Carlberg i form av deras Stockholms-deckare som utspelar sig i sekelskiftet 1800/1900. Till att börja med så är Anders Fager antagligen känd för en bredare publik med sina verk om skräck och urban fantasy medan Carlberg är känd för mig som historiker genom sitt fokus på sexualitet under just sagda period.  De senaste två decennierna har homohistoria blivit alltmer utforskat i Sverige. Det har gjorts på olika sätt och med olika ansatser, men ibland dyker exempelvis mötesplatser för homosexuella män upp som ett särskilt fokus. Det var i det här fallet samhällets lite mer märkliga platser som var i fokus, såsom offentliga pissoarer....

I maj deltog jag i ett panelsamtal med ett gäng andra migrationshistoriker på Svenska historikermötet. Egentligen är det kanske tveksamt om jag längre kan kalla mig migrationshistoriker, eftersom det har gått över tre år sedan jag disputerade och jag sedan dess har ägnat mig åt andra projekt. Samtidigt tänker jag att avhandlingen jag skrev faktiskt dyker upp med jämna mellanrum, och helt fri från det som formade en blir man kanske aldrig. Oaktat min egen profil var ett av temana i panelsamtalet migrationspolitiken då och nu. Existerar det kontinuitet eller går vi igenom en förändring? I sann humanistisk och samhällsvetenskaplig anda är kanske svaret att det beror på. På ett plan går det att hävda att migrationspolitiken i dag följer en kontinuitet genom att den verkar vara cyklisk: först en period av relativ öppenhet, följd av stängda gränser. Under perioden från cirka 1900 till 2026 har vi sett flera sådana faser – från en mer eller mindre oreglerad invandring fram till andra världskr...

 Det finns en del personer i svensk historieskrivning som ofta fladdrar förbi men alltid är svårfångade. För mig är Anna Bugge Wicksell (1862–1928) en sådan person, kanske eftersom att jag i min forskning mest stött på hennes make Knut Wicksell som bland annat är känd för att ha varit den första att föreslå preventivmedel i Sverige offentligt. Anna Bugge Wicksell är dock en person som är viktig i svensk historieskrivning i sin egen rätt på grund av sitt stora samhällsengagemang i en rad olika frågor som rösträtt, internationellt arbete för fred och dylikt. Jag blev därför ganska glad när jag snubblade över Christina Carlsson Wetterbergs biografi över henne som för mig var obekant trots att den har några år på nacken.  Carlssons Wetterbergs biografi utmärker sig genom att den i grunden är ett extremt välunderbyggt hantverk. Det är löpande fotnoter och för den som följer arkivmaterialet är det tydligt att författaren inte gjort det enkelt för sig och stannat vid makarna Wicksell...