Bauer's History

 Inom de flesta humanistiska vetenskaper har framtidsstudier under de senaste tio-femton åren växt fram. Vad innebär framtiden som studieobjekt då för en humanist? Jag skulle säga att man kan få olika svar beroende på vem man frågar. Vissa historiker, framförallt de påverkade av den historiedidaktiska skola som växte fram i Lund under slutet av 1990-talet, skulle säga att det i hög grad knyter an till de förväntningar vi har på framtiden utifrån våra erfarenheter av dåtiden.  Det centrala i det här är det som kallas för historiemedvetande: jag är resultatet av hur människor har handlat, men eftersom att jag är framtidens människors förflutna kommer mina val att påverka dem. Det enda vi har att jämföra med är det vi vet har hänt, som vi sedan försöker göra prognoser utifrån.  För min del har jag under de senaste åren funderat mycket på framtiden i förhållande till teknologi och särskilt framförallt AI-systemens framtid. Det finns mycket forskning som visar att människor ha...

I min avhandling När slutar invandrarna vandra? från 2023 diskuterade jag bland annat hemspråksreformen från 1977. Där visade jag att en av de mest pådrivande faktorerna bakom reformen var en rädsla för så kallad dubbel halvspråkighet. Politikerna var helt enkelt oroliga för att om invandrare inte först lärde sig sina föräldrars språk, så skulle de heller inte lära sig svenska. Konsekvensen ansågs bli att de inte lärde sig något språk alls, med följden att de senare skulle slås ut på arbetsmarknaden. Idén om så kallad dubbel halvspråkighet har dock ganska svagt stöd i forskningen. Det finns i dag – såvitt jag vet – ingen entydig evidens för att man måste behärska ett språk fullt ut för att kunna lära sig ett andra. Däremot finns viss evidens för att om ett barn kan ett språk, blir det lättare att lära sig ytterligare ett; det vill säga att det kan fungera som en resurs. Vad jag däremot tycker är intressant är att det fanns en andra dimension i diskussionerna om hemspråk som lätt glöms...