Bokrecension(er): Ynglingamorden och Madame X

 Jag tror någonstans att de allra flesta historiker har ett intresse för att skriva. Det är ändå orden som är en viktig drivkraft och de allra flesta historiker håller på med att tolka språk på ena eller andra sättet. Ibland faller det dessutom väl ut att skriva om "sin" epok, där ett väldigt tydligt exempel är två böcker av Anders Fager och Michaela Carlberg i form av deras Stockholms-deckare som utspelar sig i sekelskiftet 1800/1900. Till att börja med så är Anders Fager antagligen känd för en bredare publik med sina verk om skräck och urban fantasy medan Carlberg är känd för mig som historiker genom sitt fokus på sexualitet under just sagda period. 

De senaste två decennierna har homohistoria blivit alltmer utforskat i Sverige. Det har gjorts på olika sätt och med olika ansatser, men ibland dyker exempelvis mötesplatser för homosexuella män upp som ett särskilt fokus. Det var i det här fallet samhällets lite mer märkliga platser som var i fokus, såsom offentliga pissoarer. Det är därför inte heller konstigt att de platser vi möter i Fager och Carlbergs böcker just är en offentlighet bortom en dåtidens borgerlig offentlighet.

I fokus för båda böckerna återfinns personer med koppling till Stockholmspolisen som utreder mord respektive försvinnanden. Ynglingamorden kretsar framförallt kring Stockholms scen för homosexuella män*, komplett med alltifrån mötesplatser på skumma krogar och pissoarer till förfinade borgerliga miljöer präglade av "exotisk asiatisk" konst. Madame X å andra sidan kretsar kring kvinnlig homosexualitet* där esoteriska sällskap och en diskret överklass står i fokus. 

Vad jag särskilt uppskattade med böckerna var att det sekelskifte som möter oss inte är det sekelskiftet som är kommersiellt gångbart. I populärkulturen är det oftast borgerliga eller industrimagnaters miljöer vi får möta snarare än den vanliga arbetaren. I det här fallet är det dock ett tudelat Stockholm vi möter, där överklassen bor i palatsliknande våningar medan andra bor ett stenkast bort i tältläger, på platser som idag är reserverade för samhällets ultrarika. 

Likaså är den sociala utsattheten ständigt närvarande. Arbetsförhållanden där exempelvis hembetjänter kunde tvingas gå på dagen (i värsta fall för att skydda familjen som gjort sig skyldiga till sexuella övertramp) är ett levande inslag. Likaså alkoholismen och den framväxande frikyrkorörelsen, där allt står i ständig kontrast till vart annat. 

Möjligtvis kan böckerna ibland bli lite väl råa. Ofta är det svårt att få sympati för huvudkaraktärerna, som ofta gör sig skyldiga till minst sagt med dagens mått sviniga sexuella beteenden. Samtidigt är det här antagligen även en del av ett samhälle där de som står långt ner i samhällshierarkin ständigt måste kämpa för sin överlevnad. 

Jag tycker att man bör särskilja historia och fiktion, i detta fallet görs heller inga anspråk på att vara fakta. Däremot känns böckerna välefterforskade och den bild av Stockholm som möter en är ungefär det som motsvarar föreställningsvärlden inom forskningen. För den som vill uppleva lite alternativ, queert 1800-tal är de här böckerna väl värda att läsa. 

* Jag har i denna text använt termen homosexuell. I själva verket går det inte att tala om homosexuell som en identitetsposition då dennas uppkomst är relativt samtida med det 1800-tal som böckerna utspelar sig i, likaså används inte ordet i böckerna. En mer korrekt beskrivning hade varit "personer som ägnar sig åt homosexuella handlingar" men detta valdes bort av för att inte göra texten onödigt krånglig.