Tankar om bristen på historicitet i kyrkomötets beslut

I förrgår tog kyrkomötet ett beslut som vare sig var väntat eller oväntat: samvetsfriheten för präster i relation till samkönade vigslar skulle vara kvar. Svenska kyrkan har under de senaste decennierna moderniserats ganska kraftigt, och det hade därför inte varit förvånande om kyrkan gjorde det rätta och plockade bort samvetsfriheten. Det är inte heller förvånande att kyrkomötet beslutade som det gjorde, men det går däremot att ställa sig frågan hur väl det här matchar maktförhållandena inom kyrkomötet.

Totalt sett samlar progressiva partier runt 144 mandat av 251 i kyrkomötet, vilket innebär att om dessa politiker hade röstat för det, så hade samvetsfriheten varit möjlig att plocka bort. Förutom nomineringsgruppen Öppen kyrka utgörs den här gruppen av socialdemokrater, centerpartister, miljöpartister och Vänstern i Svenska kyrkan. Det här öppnar upp för att faktiskt börja reflektera över vilka krafter som även existerar inom riksdagspartierna.

Om vi blickar bortom partipolitiken så är frågan egentligen vilka grunder det kan finnas för att vara motståndare till samkönade vigslar. I Nya testamentet säger Jesus ingenting om samkönade relationer, och det vanligaste argumentet mot dem brukar härledas till aposteln Paulus, som talar om samkönade relationer. Samtidigt är det här problematiskt av framför allt två skäl:

I. Det är extremt svårt att tolka vad Paulus faktiskt menar eftersom han använder sig av termnen malakoi, som går att tolka på flera olika sätt, från att vara mjuk till att sakna självbehärskning. En annan term är arsenokoitai, som inte verkar förekomma i vanlig grekiska i någon större utsträckning. Ordet är sammansatt av "män" respektive "säng", vilket ibland tolkas som "män som ligger med män". Frågan är då om det handlar om en sexuell praktik eller om det är något helt annat Paulus menar, vilket för oss in på argument två, som går bortom språkets otydlighet. Att tolka historiska begrepp är extremt svårt och något som bibelkommissionerna ständigt brottas med. 

II. Sexualitet i den antika världen existerade inte som koncept, eftersom sexualitet egentligen är en medicinsk term som uppstår under tidigmodern tid för att samla en serie beteenden och praktiker. I det romerska samhället fanns egentligen inget koncept om "sexualitet" på samma sätt som i dag, eftersom sexualitet inte nödvändigtvis var samma sak som en identitet. Något förenklat: sexualitet var något du gjorde i stället för något du var.

Förenklad bild av Paulus, han skrev antaglgien inte ens breven själv utan dikterade dem. 

Typ-exemplet på det här är exempelvis begreppet sodomi, som i dag språkligt uppfattas som analsex men egentligen inkluderade allt som inte var reproduktivt. Män som hade sex med män begick sodomi, men det kunde även heterosexuella par göra. Liknande aspekter finns i begrepp som "otukt". Det var i detta avseende handlingen som var problematisk snarare än relationsformen. Det är först på 1800-talet som begreppet "homosexuell" dyker upp i medicinen, när läkaren Richard von Krafft-Ebing lanserar boken Psychopathia Sexualis. Med det blev homosexualitet en sjukdom eller något man var eller hade, snarare än något man gjorde. Bland annat menar filosofen Ian Hacking att det var på grund av detta som de homosexuella träder fram i historien. Med den här synen faller även idén om äktenskap som exklusivt mellan man och kvinna, eftersom den grekisk-romerska världen inte kunde föreställa sig den typen av beteenden.

Som historiker skulle jag därför säga att de som av samvetsskäl eller religiösa skäl motsätter sig homosexualitet de facto agerar ahistoriskt. Det går att diskutera andra aspekter av det här, som Jesu kärleksbudskap eller liknande. Men det är en teologisk diskussion snarare än en historisk.

Comments

Popular posts from this blog

Algorithms, AI and towards a dystopia?

Democracy, right wing populism and social media

Bokrecension: Väckelsens vår